Medicinsk lymfterapi är ett specialområde inom fysioterapin som används för att behandla olika slags ödem och dess följder så som också besvär och sjukdomar, vars ett symptom ödem är. Modern ödembehandling är en helhet som består av flera komponenter. I Sverige kallar man denna helhet Kombinerad Fysikalisk Ödemterapi (KFÖ).
Lymfterapi uppfattas ofta felaktigt som endast manuellt lymfdränage (MLD). Det borde istället översättas till ”ödembehandling”. Då innehåller behandlingen alla de åtgärder som lymfterapeuten anser behövas för att behandla ödemet så effektivt som möjligt. I flesta fall är kompressionsbehandling hörnsten för behandlingen och dess viktigaste del.
Den viktigaste orsaken att använda medicinsk lymfterapi är ett lymfödem vilket är ett ödem på grund av ett skadat lymfsystem. Det är ofta ett kroniskt tillstånd, som åtminstone till viss mån kräver livslång behandling. Behandling av ett lymfödem delas i två faser. Till skillnad från övrig fysioterapi ges lymfterapi i början dagligen, men också senare helst tre gånger i veckan.
Syftet i fas I är att minska ödemvolymen. En framgångsrik terapi kräver optimalt utförande av alla följande komponenter:
-
Manuellt lymfdränage (MLD) 3-5 gånger i veckan.
-
Kompressions bandagering omedelbart efter det manuella lymfdränaget. Patienten håller bandaget dygnet runt ända till följande terapigång.
-
Motion samt handledning till rörelseövningar och högläge..
-
Hudvård, dvs. att redan profylaktiskt sköta den infektionsömtåliga huden på svullna områden.
-
Viktkontroll
-
Handledning till egenvård.
Manuellt lymfdränage aktiverar lymfsystemets egna, aktiva pumpfunktionen, men flyttar också ödemvätska utanför lymfsystemet, i interstitium (utrymmet mellan cellerna).
Kompressionsterapi höjer vävnadstrycket och minskar så filtration av vätska från blodkärlen, förstärker muskel- och ledpumpfunktionen och stimulerar således flödet i både vener och lymfkärl. Kompression hindrar också tillbakaflöde i vävnaden efter behandlingen.
Motion och rörelseövningar aktiverar muskel- och ledpumpfunktionen vilket ger pumpande, rytmisk rörelse som tillsammans med kompression förstärker lymfsystemets funktion.
Hudvård hjälper att uppehålla hudens skyddsfunktion mot den yttre världen och hindrar således lymfödemets framskridande vilket ofta är följd av lokala infektioner.
Viktkontroll anses idag vara en viktig del vid behandling av lymfödem. Övervikt har en negativ verkan på lymfsystemets funktion, ökar risken för lymfödem och förvärrar lymfödem som redan har uppstått. Viktreduktion har en positiv effekt på lymfödem.
I optimala fall fortsätter fas I tills ödemet inte längre går tillbaka. Då beställs en måttsydd kompressionsstrumpa för arm eller ben + eventuellt kompressionshandske eller tåhätta.
Fas II startar när den beställda kompressionsprodukten har tagits i bruk. Syftet med fas II är att behålla och aktivera det resultat som uppnåtts vid behandlingen i fas I. Ansvaret för detta har framför allt patienten själv. Behandlingen som lymfterapeuten ger fortsätter inte under fas II.
I fas II använder patienten sina kompressionsprodukter dagligen och aktiverar muskelpumpfunktionen. I vissa fall är det motiverat att göra självdränage efter handledning som lymfterapeuten har gett. Hudvård och andra förebyggande åtgärder är också fortfarande viktiga.
Lymfterapins intensiva första fas bör upprepas om ödemet trots samvetsgrann egenvård framskrider. Några behandlingsgånger som innehåller bandagering kan vara nödvändiga också före måttagning av ny kompressionsprodukt.
Akuta ödem, som är följd av t.ex. av en skada eller en operation är kortvariga. Man kan ändå också i dessa fall påskynda konvalescensen med hjälp av medicinsk lymfterapi (fas I). Eftersom ödemet inte är kroniskt behövs fas II inte.
Andra indikationer för medicinsk lymfterapi är
-
Ödem på grund av brist på muskelpumpfunktion. Orsaken kan vara en neurologisk sjukdom, muskeldystrofi, svåra ledproblem eller någon annan sjukdom som hindrar normal rörlighet.
-
Ödem på grund av kronisk venös insufficiens (ytlig venös insufficiens eller ett posttrombotiskt syndrom).
-
Ödem på grund av en akut inflammation som kroppen själv har startat. Typiska exempel är reumatoid artrit, CRPS, systemisk skleros och irritationstillstånd på grund upprepad ansträngning.
-
Lipödem. En kronisk, ofta framskridande sjukdom vars typiska kännetecken är onormal symmetrisk ökning av fettvävnad i nedre extremiteter och höfter (eventuellt armar), smärta och höjd benägenhet för blåmärken.
-
Fibromyalgi (långvarig, utbredd och varierande smärta).