Man har talat mycket om fascia under de senaste åren, framför allt inom fysioterapi och sport. Fascians förhållande till vårt lymfsystem och ödembehandling har kommit fram på lymfkongresser, senast på den VII Nordiska Lymfologikongressen i Helsingfors. Vi har kanske inte tänkt på det, men när vi gör manuellt lymfdränage manipulerar vi samtidigt den ytliga fascian.

Fascia eller bindväv bildar en 3D kollagenvävnad som omsluter allt i vår kropp; muskler, organ, nerver, blod- och lymfkärl. Det är ett nätverk som befattar hela vår kropp och har i princip ingen början eller slut. Fascia kan delas till ytlig och djup bindväv som också har förbindelse med varandra. Den djupa fascian är ett mycket känsligt sinnesorgan som ger mycket information om vår ställning och rörelse.

Lymfsystemet delar vi i ytliga och djupa lymfkärl beroende på hur det ligger i förhållande till den djupa fascian som täcker våra muskler och organ. Det ytliga lymfsystemet ligger i dermis och subcutis. Prekollektorerna leder lymfan från det ytliga lymfkapillärnätet till subcutis, som består av mjuk bindväv och fett.

Den ytliga fascian delar subcutis till en ytlig (superficial adipose tissue eller SAT) och en djup del (deep adipose tissue eller DAT). Tunna fibrer, retinacula cutis superficialis eller ”hudligament” fäster den ytliga fascian med dermis och bildar samtidigt loger för fettceller. Lymfsystemets prekollektorer ligger tätt intill dessa ”hudligament” och är delvis helt skyddade av en tunn hinna av bindväv, en septa. Lymfkärlen tränger sig genom den ytliga fascian till den djupa delen av subcutis (DAT), där de ytliga kollektorerna ligger. I detta djup befinner sig också våra ytliga lymfknutor.

Också i DAT finns ”hudligament”, retinacula cutis profundus. De förbinder den ytliga och djupa fascian. På vissa ställen ligger den djupa och ytliga fascian fast i varandra och här fattas den djupa delen av underhudsfett (DAT) helt. De är områden som vi i lymfologi kallar lymfatiska vattendelare. Motsvarande områden finns också vid våra leder. När DAT fattas, kan här inte heller uppstå ödem som på andra ställen, utan vi kan se tydliga hudveck vid t.ex. handleden, vristen och tåbasen. Också på handflatan och fotsulan fattas DAT och därför sväller de inte så som hand- och fotryggen.

På vissa ställen i våra extremiteter delar sig den ytliga fascian i två lager som innesluter ytliga vener och kollektorer och skyddar dem från yttre tryck och våld. Förändringar i den ytliga fascians rörlighet på grund ärrvävnad eller fibros efter skador och operationer kan begränsa flödet i lymfsystemet.

Perforanskärl tränger sig igenom den djupa fascian och förbinder det ytliga och det djupa lymfsystemet. Flödesriktningen är från det djupa mot det ytliga systemet. Musklernas perimysium, som också tillhör den djupa fascian, bildar inne i musklerna loger som skyddar nerver, blod- och lymfkärl och försäkrar ett fritt flöde. Förändringar i den djupa fascian kan precis som vid den ytliga fascian hindra lymfflödet och försämra effekten av vår ödembehandling.

Fasciastrukturer överallt i kroppen skyddar alltså både blod- och lymfkärl och försäkrar fritt flöde i våra båda kärlsystem. Både den djupa och den ytliga fascian måste få glida fritt i förhållande till sin omgivning. En alltför stor begränsning i fascians glidande kan leda till förändringar av rörlighet, funktion, vätskeflöde och till sist smärta. Lawton et al (2002) märkte att risken för lymfödem minskar när man undviker att skada den djupa fascian i samband med lymfknututrymning vid malignt melanom.

Vi borde alltid bedöma vävnadens rörlighet då vi undersöker en ödempatient. Lokal begränsad rörlighet kan tyda på förändringar i fascian. Sådana fynd kräver manuell behandling av vävnaden för att återställa rörligheten och möjliggöra normalt flöde både i lymfsystemet och i interstitium. Det är ganska enkelt att behandla den ytliga fascian då man endast gnider den ytliga vävnaden i olika riktningar. Behandling av den djupa fascian kräver mer kunskap men kan i många fall ge avgörande effekt åt vår ödembehandling. Fasciabehandling kan därför idag anses vara en viktig kompletterande behandlingsmetod åt lymfterapeuter.